Mo Bagherifards väg till Atkins är något utöver det vanliga. Ödet eller lycklig slump låter vi vara osagt…Mo kommer ursprungligen från Iran men spenderade mycket tid av sin uppväxt i Dubai. Det var under 90-talet då mycket av dagens Dubai byggdes. Detta gjordes till stora av Atkins vilket innebar att vart man än vände blicken så möttes man av stora skyltar som sa ” Atkins”. Mo såg hur det som skulle bli ”Burj Al-Arab” stegvis reste sig upp över havsytan (det är byggt på en konstgjord ö) och slutligen blev det ikoniska 321m höga lyxhotell som kommit att symbolisera Dubai. Med detta i åtanke kanske det inte är så konstigt att Mo redan som barn hade en egen Atkins kaffekopp.

-För mig så representerade Atkins själva definitionen av ingenjörskonsten, the NASA of Civil Engineering.

 

Studietiden

Mo berättar att han som liten ville bli bilmekaniker. Han omvärderade dock detta efter att ha beskådat de otaliga byggprojekten i Dubai från sin pappas kontorsfönster. När det var dags att plugga vidare kändes det därför självklart att satsa på en ingenjörsutbildning. 2007 tog han en BSc Civil Engineering i Iran och jobbade därefter ett par år som biträdande projektledare för projekt inom Teheran Metro. Mo berättar att hans drivkraft att fortsätta utbilda sig var stark. Han blev antagen till ett masterprogram som tog honom till University of Surrey, i Guildford inte långt från ett av Atkins kontor.

När han var klar med sin master 2012 var siktet fortfarande inställt på Atkins och han sökte ett av Atkins UKs, Graduate Programs, men blev inte antagen. Istället fick han jobb på ett mindre företag inom oljeindustrin som innebar en hel del återkommande resor till Mellanöstern. Det var på många sätt ett intressant och utvecklande jobb men när Mo blev pappa för första gången så kändes det mindre lockande att resa så mycket. Han ville tillbringa mer tid med sin familj i Göteborg.

Plötsligt händer det

En dag i slutet av mars under en av sina barnvagnspromenader ser Mo plötsligt en Atkins skylt. Han berättar hur han upprymd gick direkt hem och börja surfa runt på hemsidan och lediga jobb. Han hittade en tjänst som hette något med Project Management och började omedelbart på vinst och förlust slipa på sin ansökan.

-Jag hade inte alltför höga förhoppningar då jag knappt pratade svenska.

Mo kunde dock inte släppa tanken på att Atkins faktiskt fanns i Göteborg och att det fanns möjlighet att äntligen få bli en del av Atkins. Ett par veckor senare fick han ett mail med rubriken ”Vi är väldigt intresserade av att träffa dig”

-Jag var överlycklig. Kändes nästan som jag redan fått jobbet bara genom den meningen. Så glad blev jag!

På Mos födelsedag den 17 maj var det dags för intervju. Han träffade Linda Haak, regionchef Järnväg på kontoret i Göteborg. Intervjun gick bra, även om han kände sig lite väl uppklädd i den kostym han hade tagit på sig dagen till ära. Därefter kom en påfrestande väntan på besked.

Dagen D

Den 2 juni var väntan över och Mo fick ett erbjudande om att bli en del av Atkins. Han berättar att han än idag blir känslomässigt påverkad av att prata om det.

-Linda trodde på mig och gav mig en möjlighet som jag väntat på i 15 år. Jag kommer alltid vara tacksam för det. Hon var och är fortfarande ett fantastiskt stöd för mig. Detsamma gäller även min chef, Peter Herbertsson.

Mo fortsätter att berätta att hans första roll på Atkins var som projektadministratör inom affärsområdet Järnväg. Tjänsten var betydligt mindre kvalificerad än den tjänst han haft tidigare men han var så glad för att få jobba på Atkins.

-Sedan årsskiftet jobbar jag som Proposal Manager för Sverige och i oktober tog jag även rollen som Commercial Lead. Jag har fått erbjudande från andra bolag men det har inte känts rätt, jag kan faktiskt inte se mig själv jobba någon annanstans. Är så glad för denna möjlighet och ser fram emot att tillsammans med mina kollegor fortsätta utvecklas framöver.

>>Läs mer om Burj Al Arab  och andra Atkins projekt i regionen.